Zulmir Becevic - Svenhammeds journalerSvenhammed är född i Sverige, bor i Sverige och svenska är det enda språk han kan, men han är ändå inte svensk. Istället sitter han fast i ett ingemansland mellan två kulturer. Enligt svenskarna är han invandrare, samtidigt som han själv känner sig för svensk för att kunna identifiera sig med föräldrarna. Föräldrarna ja, Svenhammed hatar verkligen sina föräldrar och främst sin pappa, dels på grund av att han och lillebrodern får rejält med stryk i perioder men främst på grund av sitt namn. I ett missriktat försök att få den nyfödda att alltid bära med sig sin dubbla identitet ger de honom namnet Svenhammed. Halva namnet svenskt och andra halvan efter pappan Muhammed.
Svenhammed skriver journaler där han berättar om sitt liv. Det är viktigt att påpeka att det är journaler och inte en dagbok, dagböcker är för töntar. I journalerna får vi läsa om lillebrors nyupptäckta intresse för islam, klass 9D i Kungsskolan, bästa vännerna Chino och Miell och Emilia, den vackra flickan från de finare husen på andra sidan motorvägen.
Boken är både väldigt rolig och sorglig och tankeväckande, ofta på en och samma gång. Ett sådant exempel är när Antons snobbmorsa tvingar Svenhammed att byta sina (inte speciellt smutsiga) strumpor för att inte smutsa ner det nypolerade golvet, för att en timme senare själv klampa in med blöta skor. Ett annat är festen där Svenhammed ska spela Ulf Lundells Öppna landskap på synt, skrattet fastnar i halsen och ersätts med en klump i magen.
Svenhammeds journaler är en riktigt bra bok som borde läsas av alla och kanske främst av de killar som inte riktigt vill släppa Berts dagbok (inget fel på Berts dagbok men kom igen, det finns andra böcker!). Här har ni den perfekta övergången, en rolig bok om en kille med tjejproblem som skriver dagbok, förlåt journaler.
En sista rolig grej bara, boken är faktiskt skriven i Halmstad, i en lägenhet på Linehed där Zulmir bodde under 2008.
