Ingrid Olssons bok är det finaste jag läst på väldigt länge. I korta, lågmälda och nästan poetiska kapitel får vi följa huvudpersonen Calle som verkar stå utanför världen. Det är som att han inte riktigt deltar i livet utan mer står och ser på. Kanske slutade Calle bry sig när hans pappa dog? När hans farmor läggs in på sjukhus, tränger alla gamla känslor upp ännu starkare.
Ingenting verkar kunna tränga in innanför Calles bubbla men så börjar en tjej med röd halsduk i klassen..
Ett litet hål i mörkret är en bok om döden, sorg och saknad men framförallt är det en bok om hopp, en bok om ett litet hål i mörkret.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar