Ulrika Lidbo - Decembergatans hungriga andarJenny tänker ägna hela sommaren åt sin superdiet, som mest består av äpplen och vatten, för att komma tillbaks smal och snygg till höstterminen. Hon spenderar sommaren med storasystern i Stockholm där hon är barnvakt åt systerdottern. Hela upplägget är perfekt, hade Jenny varit hemma hade kompisen Charlie tjatat om glass på stranden och lagt sig i men nu kan Jenny fokusera helt på superdieten.
Jenny äter mindre och mindre men tycker inte att kilona försvinner fort nog. När hon kommer hem igen får hon kontakt med den pinnsmala granntjejen Betty som säger sig ha en lösning på Jennys problem. Betty är bulimiker och snart frossar de båda i mat som de sedan kräks upp.
Decembergatans hungriga andar är en jobbig bok. En bok som gör mig riktigt förbannad. Jag blir arg på Jenny för att hon är egoistisk och gnällig och inte bryr sig om oroliga vänner och föräldrar, för att hon tycker att allt är alla andras fel. Jag blir arg på mig själv för att jag egentligen vet att Jenny är sjuk och inte en gnällig och egoistisk tonåring. Framförallt blir jag riktigt, riktigt arg på att vi lever i ett samhälle som ger upphov till dessa sjukdomar, att media-och modevärlden tillåts förmedla sjuka kroppsideal. Och så blir jag ledsen för att det faktiskt finns massor med unga tjejer och killar som tror att de måste leva upp till dessa skeva ideal.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar